231in400

231in400

231in400

*

and:

Music video

Also:

November 23

2020

Requiem for the first Um Brick

This is (obviosly) Pries Verhon; one of ”the 400”. Those who gets it gets it but hey, I was at ”Welcome to the dark ages” in 2017 and got a page number. My page number is 257. So there is that.

I hate amazaba

Anyway, things kind of escalated. I wrote two plays and the outline or a very short third one. I am currently writing a sequel to ”2023” which of course is called ”2046”.

This is my amazon author page. I have a few:

Again, I hate Amazaba.

So here we are. I have not bought a mu brick yet. Here you can read up on those:

WordPress is pressed words.

It might not be totally clear but:

Bill and Jimmy plus 2

The people´s pyramid will be built.

My father died. He was born April 1, 1943 and died September 12, 2020. I will not write a lot about it but I did send him this (in a different format)

A project mu book.

I sent it to him in 2017 before going to Liverpool. Before writing project mu books. Before writing project um books. Before being one of the 400. Before covid 19. Dream 2020. Dream 2023.

Perhaps he read it. It is academics but well.

It ends here

I know he did not read a very, very partial autobiography. Be that as it may.

I have collected a few bricks. Not mu bricks. But what will turn into Um bricks. I have started with one.

This is how it looks like:

My father will be buried and not get a mu brick or a um brick. I am making a um brick as a forced futuristic art project and in order to reflect and just deal with the fact that my father is dead.

I will make another um brick later. There might be a few made. One is slowly getting done. Let´s see how many I make. It will not be a peoples pyramid. It will just be um bricks. Um bricks are not mu bricks.

My name is Pries Verhon and this is a forced futuristic art project.

FR3VR – Or ”Forever 3” By Andy Gell: The review

My name is Pries Verhon and I hate Amazaba. As usual, I will write a review here since I cannot do that at Amazaba; probably since I tried to review a translation I did or something else. As they say: Whatever.

Anyway… Andy Gell completes (?) his five book trilogy with a rather short book illustrated by Peter Horneland. It concludes the story of what started with ”Whatever”, went on with ”Together” and that completed with ”Forever”, ”Forever 2” and now; naturally: ”Forever3” or ”FR3VR” with the ”3” reversed. It´s complicated. Anyway…

Warning: I will now give you some links to works I translated. I -am ”the Translator” in forever part two so…

Sak samma

The above is ”Whatever” translated to Swedish.

I just kept on and translated ”Together” as ”Tillsammans” – first as Project Mu books (1-7) and then this came together:

Together

After that I just read Forever 1 and Forever 2 and wrote reviews.

Forever 3

So anyway, this is the review for ”Forever 3” and the image above tells you about the spelling.

The above is my collection of Andy Gell related books. There has been a few. But anyway, lets move on with ”Forever 3”

This is the rest of the review: ”Forever 3” is a short book and written like a poem. We follow the characters from previous books and get to see what happens to them. The illustrations are adding to the experience. I give them at least 5 thumbs up.

As for the content the poetry has a nice ring to it. It gives the story some closure and as a reader I feel satisfied with how things turn out.

I never did translate ”Forever” 1, 2 or 3. I thought about it but decided to write a prequel to ”Together” instead:

Whenever

This is also a project mu book and it is a prequel and also has some rants. I like to rant.

Anyway, all in all I do recommend the fifth part in Andy Gells trilogy. Forever 3 is a nice end to ambitious work and I do wonder what Mr Gell will be up to next when it comes to art or writing. Some surprises might happen, who knows?

The visions.

Well, I wrote my plays and right now I am writing ”2046” which of course is the sequel to ”2023” – I also have some other ideas.

Apart from that – go read Andy Gell. As you were.

Welcome to the dark ages – #the400

As above, so below.

233in400 and so

233in400

Dj Badger Kill

Part three

Next up.

Background. About the blog, that is.

via Background. About the blog, that is.

Jess Franco 2011

Jess Franco – Klassikernas frälsare?

 

Jag har valt att skriva om den spanske regissören Jess Franco och hans filmer med fokus på de verk han gjort som är omtolkningar av ”klassiska” filmer eller kända verk inom skräckgenren. Att skriva om Jess Francos hela katalog på utrymmet 5-10 sidor är i det närmaste omöjligt, åtminstone om man ska ta upp varje film på något sätt. Han har gjort mer än 200 filmer. Internet movie database listar 192 men det är troligen så att han gjort fler och låtit sin hustru Lina Romay stå som regissör för. Att gå igenom alla dessa är mer något som kräver en B eller C-uppsats skulle jag gissa.

 

Först kommer jag kort skriva om hans karriär och liv för att sedan gå in på valda filmer i hans katalog som jag sett. Jag kommer sedan mer noggrant ta upp de filmer som refererar till olika klassiker. De uppenbara exemplen som kommer att tas upp mer noggrant är hans filmatiseringar av Dracula, Frankenstein, Fu Manchu och Dorian Gray. Helt enkelt kända ondskefulla karaktärer i filmhistorien. Utöver det kommer jag ta upp hur han hanterar zombies som är ett känt skräckelement.

 

Bakgrund

 

Jess Franco föddes 1930 i Spanien och började sin karriär där, främst som regissör. Han fick utbildning av och var assistent åt både Fritz Lang och Orson Welles. Första filmen kom 1959 och därefter följde ett antal uppskattade verk. 1970 lämnade han Spanien för Frankrike för att inte behöva dras med den spanska censuren. Detta ledde dels till mer pornografiska verk men också till effektiv skräck och en del intressanta konstnärliga filmer. Han har arbetat med Christopher Lee, Herbert Lom, Klaus Kinski och Telly Savalas. Få av dem som börjat sin karriär i filmer av honom har dock kommit någon vart utan har fått stanna kvar i lågbudgetfilmer.

 

Han har gjort uppföljare baserade på Fritz Lang Dr Mabuse och sammanställde även Orson Welles livslånga projekt om Don Quijote som Welles aldrig hann avsluta.

 

Han är hyllad av många i filmbranschen för sin produktion och för de filmer som är konstnärliga. Han har även vunnit en ”life achievement award” på Goya-galan. Detta är något av en spansk oscar.

 

Ofta får han göra filmer exakt som han vill så länge de är billiga. Och de är billigt gjorda och snabbt avklarade. Ibland förmodligen under bestämd budget.

 

Jag kommer genomgående att kalla Jess Franco för ”Jess” i denna text. Oftast refererar man till honom som ”Uncle Jess” eller liknande.

 

Jess är känd för att vara oerhört produktiv men också för att producera avskyvärda alster med extremt låg eller ens någon budget. I vissa fall kallas han för z-filmregissör då b-filmer anses så mycket bättre. Främst kallas han dock z-filmregissör för en rejäl produktion av zombie-filmer. Många av hans filmer finns i flera olika versioner och klippningar. Dessutom dubbas de till olika språk. En del har till och med dubbla ljudspår! Han använder ett otal pseudonymer och namn när han arbetar enligt IMDB följande: ”Joan Almirall | Rosa M. Almirall | Rosa Maria Almirall | Rosa María Almirall | Clifford Brawn | Clifford Brown Jr. | Clifford Brown | Juan G. Cabral | Betty Carter | Candy Coster | Terry De Corsia | Rick Deconinck | Raymond Dubois | Chuck Evans | Toni Falt | Dennis Farnon | Jess Franck | J. Franco | Jesse Franco | Jess Franco | Jesús Franco | A.M. Frank | Adolf M. Frank | Anton Martin Frank | Jeff Frank | Jess Frank | Wolfgang Frank | Manfred Gregor | Jack Griffin | Lennie Hayden | Frank Hollman | Frank Hollmann | Frarik Hollmann | Rick Deconinck in Italy | B.F. Johnson | J.P. Johnson | James Lee Johnson | James P. Johnson | David J. Khune | David Khune | David Khunne II | D. Khunne Jr. | D. Khunne | David J. Khunne | David Khunne | David H. Klunne | David Kuhne | David Kunne | David Kühne | Lulu Laverne | Lulú Laverne | A.L. Malraux | Jesus Franco Manera | Franco Manera | J. Franck Manera | J. Frank Manera | Jesus Franco Manera | Jesús Manera | J.F. Manner | Jeff Manner | Roland Marceignac | A.L. Mariaux | A.L. Marioux | Preston Quaid | P. Querut | Lowel Richmond | Dan L. Simon | Dan Simon | Dave Tough | Pablo Villa | Joan Vincent | Robert Zinnermann | C. Plaut in English version | Cole Polly in French version | James Gardner in French version ” (tillgänglig via http://www.imdb.com/name/nm0001238/ 18 december 2011)

 

Själv kom jag i kontakt med hans verk tack vare internetforumet somethingawful.com där man recenserade hans ”Oasis of the Zombies” från 1983 (http://www.somethingawful.com/d/movie-reviews/oasis-zombies.php tillgänglig 21 december). Där tog skribenten Dan Watson upp vilken uppoffring han gjorde då han sett filmen två gånger. Jag har själv försökt att se den tre gånger men misslyckats. De versioner jag kunnat få tag på har antingen haft två ljudspår eller enbart franskt tal utan text. Jag blev dock fascinerad och road av den nedsabling som ägde rum och började se de filmer jag kunde hitta. Flera av dem är oerhört usla tycker även jag men ibland under några glänsande stunder finns helt underbara tagningar eller bara perfekta kameraåkningar. En del av hans filmer är enligt mig genomgående bra. Dock har jag bara sett en liten del av hans enorma produktion. Det verkar dock genomgående anses att kanske en av tio filmer är riktigt bra.

 

Anledningen till att jag började följa honom beror på ett intresse för mer udda regissörer eller kultfigurer inom filmen. Jag är även ett stort fan av Roger Corman som också har en imponerande katalog samt av Edward D. Wood jr. (som kallas den sämste regissören genom tiderna). Det är dock så att Jess står för den största utmaningen när det gäller att genomlida filmer hittills för min del. En del av dem är verkligen usla med ett enormt långsamt tempo, skådespelare som inte alls verkar engagera sig och en historia utan varken vett eller sans.

 

Så är då Jess de stora skräckklassikernas räddare? Han kanske mer är deras förstörare eller den som gör att de glöms bort. Det hela är ändå en tolkningsfråga och det är främst min egen tolkning som kommer få företräde här även om jag kommer ta upp andras åsikter med givetvis.

 

Dracula

 

Jag kommer att börja med att ta upp versionen av ”Dracula” från 1970. Detta var året då Christopher Lee gjorde tre stycken (!) Dracula (Han gjorde även ”Eugine” åt Jess). Han gjorde två uppföljare åt Hammer (Scars of Dracula och Taste the blood of Dracula) samt en åt Jess.  Lee själv var trött på karaktären och ointresserad av att göra fler filmer om vampyren. Dock övertalades han av Jess då man lovade att göra en film som var trogen romanen. Någon film som är helt trogen romanen har egentligen inte gjorts. Förutom Christopher Lee som Dracula är Herbert Lom med som Van Helsing och Klaus Kinski som Renfield. Soledad Miranda spelar Lucy. Således har Jess lyckats få med ett antal erkänt duktiga skådespelare. Själv ville han först ha Dennis Price som Renfield då han var med i enormt många produktioner. Han var dock upptagen så det blev Klaus Kinski som fullständigt briljerar i rollen. Jess spelar själv en assistent till Renfields psykiater i en väldigt liten roll.

 

Hälften av filmen följer definitivt romanen väldigt bra men sedan sker en förändring. Budgeten började tas slut så det blir en tämligen snabb upplösning och det märks ibland att man tar en del genvägar. Allt som allt är dock filmen oerhört bra och en av de bästa tolkningarna. Den är definitivt bättre än Francis Ford Coppolas version enligt mig.

 

Filmen är väldigt trogen romanen. Dels så har Dracula mustasch (se sidan två i kapitel två i romanen där Dracula beskrivs ” Within, stood a tall old man, clean shaven save for a long white moustache” (Dracula, kapitel två sidan 1) vilket nog många tror är helt fel.Dessutom så blir Dracula yngre när han suger blod. Man använder ett imponerande slott och tar med Jonathans scener med de kvinnliga vampyrerna ingående. Man glömmer dock inte hur han själv försöker ta sig ur slottet eller hur Dracula själv klättrar. Scenerna med Renfield är helt oerhört välgjorda och Kinski ska enligt legenden verkligen ha ätit flugor. Mot slutet mot filmen blir det dock något mer tydligt att pengarna börjar ta slut med snabba tagningar och brist på avancerade scener. Dock lyckas man knyta ihop säcken korrekt och man följer romanen även där, dock med en del genvägar. Lee är som vanligt magnetisk som Dracula och alla andra skådespelare gör enorma framträdanden.

 

Jonathan får ett krucifux att ha runt halsen precis som i romanen (Bram Stoker, Dracula sidan 4) ”for your mothers sake”. Han beordras att skriva tre olika brev med. ” Last night the Count asked me in the suavest tones to write three letters” (Dracula kapitel 4 sidan 1).

 

Scenen som visar hur Dracula klättrar på väggen utomhus är lika tydlig som i romanen: ”What I saw was the count’s face coming out of the window” (Dracula, kapitel 3 sida 6)

Hföra fram den helt korrekt så gott det nu går till tittarna och gör att man med gott samvete kan se filmen utan att läsa romanen om man nu vill. Han ger romanen full rättvisa och filmatiseringen är tveksam en av de bättre. Det finns ett flertal tämligen dåliga versioner som man våndas över men här är det verkligen väl genomfört. Denna version är helt klart värd att nämna på samma gång som Universals version med Bela Lugosi från 1931 och Hammers första med Christopher Lee.

 

Filmen är fylld av gotiska bilder och en typisk romantisk natur. Här har alltså det gotiska blivit accepterat och en del av mainstream-litteratur. Mattias Fyhr nämner ju i sin bok ”De mörka labyrinterna” hur gotiken till en början mest blev utskälld och sågs som typisk kiosklitteratur.

 

Vet då tittaren mer än karaktärerna? Yvonne tar ju i sin bok upp att detta är rätt vanligt i skräckfilmer. I denna film så följer man dock karaktärerna själv och har ingen föraning. Har man sett någon annan Draculafilm eller känner till myten är det ju en annan sak i och för sig.

 

Givetvis är det Stokers roman man använder i filmen. Den skiljer sig på flera sätt från Viktors Rydbergs vampyrhistoria. I Rydbergs version så erkänner vampyren själv att han just är en blodsugare. ”Har du inte aldrig tyckt dig märka att ett hemligt kval arbetar i djupet av mitt hjärta?… Förstår du mig? Jag är en vampyr!”. (Kompendiet sidan 74). Här så är vampyren ärlig och en god karaktär till viss del. Dracula avslöjar ju inte i sitt tal att han är odöd.

 

The curse of Frankenstein

 

I denna film från 1972 har Jess med två av sina favoritskådespelare. Dels Denis Price men också Howard Vernon. I övrigt är Britt Nicholls och Lina Romay med bland andra. Här figurerar även en klart Dracula-liknande person i Caliastro. Således är det både vampyrer, Frankenstein samt monster med i filmen. Samt besatta lärljungar till Cagliostro.

 

Denna film är också väldigt bra! Den är inte lika bra som Dracula men skådespelarna är överaskande bra och engagerade. Även statisterna är utmärkta. Jess spelar själv en Igor-liknande assistent till Doktor Frankenstein i en liten roll.

 

Det som dels är välgjort här är kameraarbetet som är ytterst välgjort och surrealistiskt. I vissa scener påminns man av Polanskis ”Rosemarys baby”. Man har bra miljöer och har lagt ner tid och energi på mask och specialeffekter.

 

Historien går ut på att Doktor Frankenstein lyckas skapa ett nytt monster med en fräsch hjärna. Monstret kan dessutom tala. Dock så dödas han just när han lyckats av Caliastro och hans blinda assistent. De använder monstret för att kidnappa kvinnor som de bygger ihop till ett eget monster. Planen är att monstret och deras superkvinna skall para sig och skapa en ras av supermänniskor. De misslyckas dock tack vare Frankensteins assistent som lyckas få monstret att inse att Cagliostro är hans skapares mördare. Doktorns dotter Vera Frankenstein är också med och försöker stoppa Cagliostro men blir hans lydiga tjänarinna. Filmen slutar med att Cagliostros lärljungar flyr. Cagliostro själv flyr också och kommer att lyckas återfödas igen. Monstret blir skjutet och troligen dödat.

 

Här har dock Jess lyckats göra något mer av själva Frankenstein-historien. Det är en komplicerad men väl utförd handling. Ibland går det lite sakta men det hela är surrealistiskt och smart. Man tar in besattheten hos doktor Frankenstein och ger honom en anledning att skapa ett nytt monster. Doktorn använder en fräsch hjärna, troligen från en levande man. Att man tar in vampyrer kan tänkas lite krystat men det finns bra anledningar till detta.

 

Just att skapa något unikt som bygger väldigt löst på romanen fungerar således i detta fall. Så jag kan slutleda att han i detta fall också räddar klassikern även om det inte är lika lyckat som i Dracula. Han gör något helt eget och väl värt att ta del av. En fortsättning på en bra historia.

 

Det enda som eventuellt kan kopplas till romanen är hur man försöker skapa en ras av övermänniskor som ska ta över jorden. Monstret vill i romanen ha en maka. ”You must create a female for me” (Frankenstein, kapitel 17 sida 1). Victor skapar en maka men dödar henne av rädsla att en ny ras ska uppstå som tar över jorden. I filmen vill man just att detta ska hända. Jag hittar egentligen inget annat som kan kopplas till romanen alls.

 

På vilket sätt är då monstret viktigt här? Yvonne Leffler tar i sin bok Skräck som fiktion och underhållning på sidorna 42-55 upp hur mötet med monstret fungerar. Och varför det är så viktigt i viss litteratur och framförallt film. Monstret talar i och för och nämner hur hans huvud smärtar. Däremot har det inte en så viktig roll utan är i andras våld mest.

 

Dracula contra Frankenstein

 

Jess gjorde även en mash-upfilm med Dracula mot Frankenstein-temat 1972. Ungefär samtidigt kom Al Adamsons version. Som så många andra gånger så blir det inte helt lyckat med för många monster i samma film. Universal gjorde ett antal filmer på temat med Abbott och Costello där man drog in Dracula, Frankenstein, The Wolman och mumien bland andra. Det var på 30-talet. Jag har själv inte sett dem men hört att de inte är så lyckade. ”Van Helsing” med Hugh Jackman är ett modernt oerhört misslyckat exempel. ”The league of extraordinary gentlemen” med Sean Connery fungerar väl hyfsat.

 

Jag väljer här att jämföra Jess version  med Adamsons version och även romanerna. Jess har som vanligt med Dennis Price som är uppenbart sjuklig. Han spelar Dracula. Hans försök är dock närmast helt misslyckat. Själva historien är extremt långsam och oerhört ointressant.  Fotot har väl några korta bra stunder men är tämligen oinspirerat även det. Frankensteins laboratorium är spartanskt inrett.

 

Historien är svår att hänga med i. Den saknas nästan helt. Ärligt talat förstår jag den inte. Så det är svårt att jämföra egentligen. Jag antar att det hela går ut på att Dracula av någon anledning väcker monstret. På imdb.com så tar man upp handlingen till ”The Curse of Frankenstein” som story. Således är jag inte ensam om att vara förvirrad och hänga med. Det är en soppa hur som helst.

 

Filmen tillför inte något till någon av historierna, varken Dracula eller Frankenstein. Inte heller har den någon trovärdig historia till varför de finns i samma film.

 

I denna film kan man dock ändå säga att både Dracula och Frankenstein är huvudpersoner. De är de som figurerar mest och Dracula har en stor del av dialogen med.  Monstren spelar alltså huvudrollen som Yvonne Leffler tar upp i sin bok.

 

Doriana Gray

 

Jess har även gjort en version av ”Dorian Gray” som kom 1976 men med en egen historia. Här är det en kvinna (Lina Romay i en dubbelroll) som har huvudrollen. Filmen är uppenbart hårdpornografisk men har en intressant och givande historia. Den är dessutom tämligen skrämmande och våldsam. I vissa avseenden är den närmast våldspornografisk. Jag tar dock upp den då Dorian Gray är en känd litterär gestalt som filmats flera gånger och för att filmen har klart gotiska och skrämmande element.

 

Här har alltså Doriana Gray en tvillingsyster som är instängd på psyket. Båda är unga och vackra. Den syster som bor själv lyckas hålla sig ung genom att ha sex och döda människor, både män och kvinnor. Således är hon en klassisk vampyr. Varje gång hon har sex blir dock hennes inspärrade tvillingsyster extra sexuellt upphetsad. Filmen har klart hårdpornografiska scener av oralsex bland annat. Dessutom så förekommer ett antal onaniscener. Värt att nämna är dock att två versioner existerar. En mjukporr och en hårdporr. Jag tror att jag såg hårdporrversionen.

 

Filmen skiljer sig från originalhistorien på flera sätt. Dels är huvudpersonen en kvinna och något porträtt finns inte. Hon håller sig ung genom sex och mord och med vampyrbeteende. Således så tillför faktiskt filmen en del intressanta vinklingar på originalhistorien.

 

Tyvärr är den hårdpornografisk med våldspornografiska inslag och otäcka scener. Den är genomgående obehaglig och upprörande. Jag tvivlar att den finns oklippt i Sverige (än idag så förbjuds ju våldspornografi). Fotot är väldigt bra och skådespelarna är okej. Lina Romay briljerar i sin dubbelroll.

 

Således så är filmen intressant men de pornografiska inslagen drar ner värdet rejält. Det känns mycket som en porrversion av ett klassiskt verk vilket känns mindre kreativt.

 

I romanen tas ju porträttet upp tidigt och beskrivs: ” In the centre of the room, clamped to an upright easel, stood the full-length portrait of a young man of extraordinary personal beauty” (The picture of Dorian Gray, sidan 2). I filmen finns det inte med alls. Inte heller tar man tydligt upp att Dorian sålt sin själ till djävulen ”The soul is a terrible realty. It can be bought, and sold, and bartered away.” (The picture of Dorian Gray sidan 149). Detta uttalar Dorian själv men det uteblir alltså helt i filmen. Filmen fokuserar mer på vampyrtemat. Jag finner helt klart filmen som nästan outhärdlig. Just blandningen av hårdpornografi och våld blir lite för mycket. Jag upplever den alltså som Leffler skriver i sin bok negativt. (Leffler, sidan 29).

 

Fu Manchu

 

Jag kommer här ta upp båda av Jess filmer om Fu Manchu. Det gjordes ett antal filmer om den kinesiska superskurken och Jess gjorde de två sista.

 

De två heter The blood of Fu Manchu (1968) samt The castle of Fu Manchu (1969)

 

Han fick Christopher Lee att spela huvudrollen som även gjorde rollen i någon film innan dessa. Jag tar upp båda för att jag har en dubbel-dvd med filmerna. Till att börja med så är Lee uppenbart felcastad som Fu Manchu. Han ser inte det minsta asiatisk ut. Tack vare bra smink och en klassisk kines-mustasch ser det väl något sånär trovärdigt ut. Det finns värre exempel, som när John Wayne spelade Djingis Khan. Max von Sydows kejsar Ming i Blixt Gordon påminner en del om Lee just vad gäller sminkningen. Andra exempel på hur Hollywood använder fel casting när det gäller asiater är tv-serien ”Kung Fu” där man hade Bruce Lee som expert men valde David Carradine som Kwai Chang Kane.

 

Till att börja med måste jag här ange varför Fu Manchu ska kallas en klassisk skräckfigur. Det finns flera skäl till varför han kanske inte riktigt borde passa. Dels är tydligen de litterära förlagorna tämligen taffliga och rasistiska. De tar itu med den tidens ”gula fara”. Sedan är det hela mer en historia som handlar om ond forskare som vill ta över världen med diverse invecklade planer och hur Scotland Yards främste detektiv stoppar honom om och om igen.

 

Visst är det så att karaktären är den typiske skurken som ska ta över världen med vackra kvinnor eller någon slags maskin som kontrollerar vattnet. Men miljön i Jess filmer ter sig tämligen gotisk och det är mer av en spänningsfilm med detektivaction. Dock finns klara skräckelement. Således tar jag upp dessa filmer som exempel på hur en känd karaktär hanteras.

 

Här är resultatet horribelt. De planer som Fu Manchu har för att ta över världen är helt absurda i båda filmerna. Den värste Bond-skurken skulle inte kunna komma på något lika idiotiskt och onödigt invecklat. I den första filmen har Fu Manchu en ubåt som på olika sätt kan kontrollera havet. Han planerar att frysa ner oceanerna. På detta sätt så ska han styra världen genom att enbart tillåta skepp att finnas på havet under hans villkor. Hans maskin har en massa ljus och kontrollmekanismer och han skriker maniskt att det ska till mer kraft. Manuset är uselt och kameraarbetet är oengagerat. Skådespelarna är horribla. Lee gör sitt bästa men har inte mycket att jobba med.

 

Plötsligt sker dock en positiv förändring. Kameraarbetet blir mycket bättre och budgeten större. En stor båt används och några skådespelare är väldigt bra. Det är dock så att just denna sekvens är helt och hållet tagen från en helt annan film med större budget. Minst 10 minuter används.

 

Så småningom skickas detektiv Nayland Smith ut för att stoppa Fu Manchu. Med list och hjälp från Scotland Yard lyckas han. På något vis lyckas Nayland och hans assistent dessutom charma Fu Manhus dotter tillfälligt.

 

I film nummer två som (tack och lov får man nog säga) blev den sista i serien så utbildar Fu Manchu 10 vackra kvinnor till mördare. Han ser till att de har gift på sina läppar (suck) och på så vis ska de döda alla världens ledare så att Fu Manchu själv kan ta över. De lyckas döda ett antal men Nayland Smith blir bara blind. Han lyckas dock trots sin blindhet ta sig till asien och förstöra Fu Manchus plan även denna gång. Även denna film har uselt kameraarbete och skådespelare som våndas av det fåniga manuset. Båda filmerna har på sin höjd några bra naturscener men det är allt. Dessutom så är båda filmerna oerhört långsamt filmade med onödigt långa tagningar. Nu gjordes en film till i början av 80-talet ska kanske sägas. Men det var en parodi av och med Peter Sellers.

 

Så på vilket sätt räddar dessa filmer då historien om Fu Manchu? Inte det minsta. De drar ner dem i en djup sörja som ingen annan tagit hand om sedan. Nu är tydligen originalhistorierna om Fu Manchu inte de mest välskrivna eller intressanta men här så är det verkligen en prövning att följa hans öden och äventyr. Riktiga lågvattenmärken och faktiskt i sina stunder sämre än Dracula contra Frankenstein. Här förstörs alltså en historia som skulle kunna göras bra och dessutom i två filmer.

 

Oasis of the Zombies och Zombie Lake

 

Här kommer jag ta upp två filmer rörande zombies med inblandning av Jess. Tyvärr kan jag inte säga särskilt mycket om ”Oasis of the zombies” alls. Jag har som jag nämnde tidigare försökt se den tre gånger utan att lyckas. Ofta har jag kommit över versionen med dubbla ljudspår, både spanska och franska. Har försökt att se den franska men det finns inte några undertexter, inte ens ”fan-subs”. Värt att notera är dock att versionerna skiljer sig åt. Lina Romay är med i en men inte den andra. Flera andra skådespelare har olika roller med beroende på språk.

 

Det jag kan säga om filmen är att det är ett väldigt intressant bildspråk. Kameravinklarna är kreativa och de inzoomningar som är en förkärlek hos Jess fungerar tillfredsställande. Dock så syns i princip inga zombies till genom hela filmen förrän mot slutet då de som skuggor attackerar hjältarna. Tydligen ska en av zombiesarna göras av Jess själv.

 

Av vad jag förstår så handlar dock det hela om ur något experiment gått galet under andra världskriget. Nazisterna försöker skapa något slags soldater som helt lyder order men det går helt fel. Det hela slutar med att hjältarna dör. Därimellan så hänger jag helt enkelt inte med. Det är dock väldigt fina bilder, bra miljö och ett suggestivt orientaliskt soundtrack.

 

”Zombie Lake” från 1981 är en speciell film på ett sätt. Det var meningen att Jess skulle regissera men han vägrade på grund av att det var för låg budget, något som är väldigt ovanligt. Jess skrev dock manus. Jean Rollin tog i stället över och spelar en regissör som dödas av zombies i en scen. Jean Rollin var en regissör som arbetade på liknande sätt som Jess med en imponerande produktion men med genomgående låg budget. Dock vann han aldrig några viktiga priser.

 

”Zombie lake” är en standard nazi-zombiefilm med det unika att zombies kommer upp ur en sjö och hanterar vatten utan problem. Just fotot under vattnet är helt suveränt. I övrigt så är det dock helt horribelt och uselt. På så många sätt. Skådespelarna är oengagerade. Manuset är uselt. Fotot är rätt dåligt förutom just i undervattenscenerna. Historien är tämligen meningslös. Och tempot är oerhört långsamt. Det finns förvisso gott om zombies i filmen men det hjälper föga. Historien handlar om hur det går illa under andra världskriget men att nazisoldater av någon anledning lyckas fortsätta existera som zombies under alla år. Sedan kommer de upp ur sjön i nutid av oklar anledning och dödar alla. Howard Vernon spelar borgmästaren som inte gör något vettigt. Han vägrar att bekämpa zombies och ser allmänt illamående ut.

 

Det hela känns som en väldigt urvattnad version av den medelmåttiga ”Shockwaves” från 1977 med Peter Cushing, John Carradine och Brooke Adams. Helt klar en avskyvärd film och något av det sämsta jag någonsin sett i alla kategorier. Filmen känns olidligt lång dessutom.

 

Nu är det förvisso så att Jess gjort ett antal zombie-filmer. Dock har jag inte hunnit med så många, egentligen bara en renodlad film som ju var gjord av Jean Rollin. Dock kan jag utifrån just dessa två säga att han helt driver zombie-genren till rejäla bottennivåer. Det handlar om att snabbt och utan budget krama ur det som går ur en genre som redan har en inflation av dåliga Romero-kopior. Jag har ärligt talat inte sett sämre försök i genren eller i filmhistorien i övrigt. Och då har jag ändå sett en hel del av riktigt usel kvalitet. Jess ser alltså helt enkelt till att förstöra zombie-genren. Som tur är så gjordes det enormt många filmer i genren och Romero har själv gjort ett antal bra uppföljare. Så tack vare en enorm produktion så har genren överlevt trots Jess insats.

 

Vad gäller zombiegenren kan man med god vilja säga att Jess ändå tillför något. Just att zombies klarar av och faktiskt uppskattar vatten. Ofta är ju enda sättet att undgå zombies att ta sig till en ö då de inte kan simma eller hantera vatten.

 

Jean Rollin var så besviken med resultatet här att han i flera år vägrade erkänna att han gjort den under pseudonym.

 

Den japanska zombien utmärks mer av rockstjärnor som bekämpar zombies eller i ”Bio-zombie” hur dubbning kan fungera komiskt i korrekt bemärkelse. Man har med humor och referenser till det asiatiska och gör genren till sin egen. (Kompendiet sidan 213). Dock lyckas japanerna bättre än Jess, som i den komiska och absurda ”Bio-zombie.”

 

Andra filmer

 

Jess har alltså även gjort uppföljare till Fritz Langs ”Dr Mabuse”. Den kan jag dock inte ta upp här då jag inte sett någon av filmerna i serien. Dessutom har han gjort en version av Robinson Crusoe i humoristisk och mjukporrvariant. Här är dock inte ens kannibalerna särskilt skrämmande så den lämpar sig inte i detta sammanhang.

 

”The house of Usher” har också använts filmiskt men inte heller någon av dem har jag sett.

 

Annars har han gjort ett antal filmer om den ondskefulle Dr Orloff som är en karaktär som dyker upp här och där i filmhistorien. Inte heller dessa har jag sett även om Dr. Orloff dyker upp i actionthrillern ”Faceless” med Telly Savalas  från 1987.

 

Avslutning

 

Det finns helt klart många fler exempel som är värda att gå in på vad gäller Jess. Dels så kan man gå igenom någon av hans många zombiefilmer. Eller ta upp hur han hanterar Dr Mabuse eller Dr Orloff.

 

Jag har valt att ha fokus på kända karaktärer som Dracula och Frankenstein då de är de som de flesta känner till. Jag tar upp Fu Manchu då jag sett båda filmerna och gör det bästa utifrån de zombiefilmer jag sett. ”Doriana Gray” må vara en hårdpornografisk film men har en intressant historia och flera skrämmande element.

 

Dock kan jag utifrån denna studie fastslå att Jess är de kända klassikernas räddare! Han tolkar Dracula närmast helt korrekt och gör något nytt och intressant av Frankensteinmyten.

 

Så han gör en bra insats för kända monster men misslyckas vad gäller Fu Manchu och zombies.

 

Så en notis om källorna. När jag nu befinner mig i Indien har jag inte någon av romanerna med mig. Således använder jag mig av  versioner upplagda på nätet.

internet. Dock är det via Gutenberg project och andra förhållandevis bra sidor. Böckerna påminner som jag vet helt om de ”korrekta” versionerna.

 

 

 

Källor

 

Kompendium via högskolan i Jönköping

 

IMDB – sökning på Jess Franco och Christopher Lee

 

somethingawful.com

 

Mattias Fyhr – De mörka labyrinterna: Gotiken i litteratur, film, musik och rollspel (Ellerströms förlag 2007)

 

Yvonne Leffler – Skräck som fiktion och underhållning (Studentlitteratur 2001)

 

Bram Stoker – Dracula via  http://www.pagebypagebooks.com/Bram_Stoker/Dracula/ tillgänglig 21 december 2011

 

Oscar Wilde – The picture of Dorian Grey via http://www.gutenberg.org/ebooks/174 tillgänglig 21 december 2011

 

Mary Wollenstonecraft Shelley – Frankenstein via http://www.literature.org/authors/shelley-mary/frankenstein/ tillgänglig 21 december 2011

Pre the release and post the dream

Dream 2019 is over.

#dream2020 is still here:

Due to poetry inspired by events in 2017.

Also:

Image related to events pre dream 2020

And Dream 2023.

#dream2023

next:

240in400 is past.

239 is soon past.

Release:

https://priesverhon.bandcamp.com/

On March, 2 – 2020

Since reasons.

Megaschoccck – AKA El Gorriaga (December 2019 popart promo video) #ffa and #pfk

A planned project. #dream2023 – A forced futuristic art project. A short film set in the 2000´s with a Bollywood filter and a popart vibe. It is the sequel to ”The Tentacles of Dr Orlovsky” set in the 1990´s with a Bollywood filter and a popart vibe. That film is a metafilm with planned editing in 2020. The second feature film is ”The Oasis of Dr Orlovsky” set in the 1980´s with a Bollywood filter and a popart vibe. That film is a metafilm which is edited and can have a premiere. Maybe in 2020. #dream2020 The first feature film is called ”Sadoooschcccccokkk” AKA ”The little garden” set in the 1970´s with a Bollywood filter and a popart vibe. That is an original feature film that was shot from 2012 and had a premiere in 2017. #dream2017 Three feature films – two finished. 200 trailers for three films. The plan is to shoot ”Megaschocccccck” AKA ”El Gorriaga” sometime in 2020, 2021 or in 2022 with a planned premiere in 2023. It is a short film which ends ”the trilogy” of movies which are tribute movies to Lina Romay and Jess Franco – no budget, few reshoots and the likes. One original feature films and two sequels that are metafilms. #ffa and #pfk

*

A forced futuristic art project.

*

Dream 2019.

*

Dream 2023

*

Dream 2020