Gold White Konrad Taj Mahal – Dekadens

Dekadensen är mitt ibland oss som det skall vara.

På fredagen så beslutades att det skulle ske krogvistelse med Hanna med Chipsen samt hennes väninna Elin. Planen var att bevista Pluto och deras ”Ego-fest”. Pffft. Vi undvek dock pga högt inträde. Det blev Konrad i stället, där vi var något för uppklädda. Men det har en charm i sig.

Klädsel:

H hade sin guldklänning, samt stövlar med klack. En klänning utan någon som helst antydan till fickor kan tilläggas. Mycket tilltalande.

E hade en svart kreation och något slags guldglänsande halsbandssmycke. Jag har svårt att definiera.

Båda damerna var snygga helt enkelt.

Jag hade vita sockar, vita skor, vita hängslen, vita byxor, vit skjorta, vit kavaj samt vit hatt. Förutom det hade jag plattat håret rejält.

Något nöjd sådär i vimlet.

Något nöjd sådär i vimlet.

Något av det första som händer är att två tjejer dyker upp. Den ena frågar om jag vill vara med på bild. Jag poserar. Sedan poserar jag med henne och hennes kompis fotograferar. Vad som händer sedan med detta känner jag inte till. Men det är rätt skoj. Resten av kvällen består av rejäl dans och diverse kända ansikten ses. En från festen i Sevalla samt hans bror. Och dessutom M som fixar ”A night of glory” den 24/10. Kommer jag vara där när det spelas olika former trance hela kvällen? Absolut. Han var imponerad av min stil och finns nu på min msn. Det har lett till en del intressanta situationer. Intet mer om det.

I övrigt trodde en kille att jag försökte vara clockwork orange. Jag hade då lämnat kavajen ett tag. Men i Clockwork orange har de svarta hängslen och svarta hattar. Inte helvitt som jag. Således fail.

Konversation:

Kille: ”Varför vit kostym?”

Jag: ”För att det blir svarta kläder i morgon.”

Och med det går vi raskt in på lördagens aktiviteter.

Lördagen innebar nämligen mer dekadens.

Först tog jag mig till S och J för att spela Settlers. De flyttar i början av november btw, jag ska assistera. J vann spelet, som vanligt ungefär.

Sedan åt jag mat, och drog på mig hårdrockskläder. Jag ville nämligen ta mig till den indiska rockrestaurangen Taj Mahal här i vårt vackra Västerås. Det skulle spela två band. Ett trash, och ett hardcore. Ena bandet var Dr Living dead och det andra var Undergång. Eh, ja. 60 kronor för trash och hardcore-rock. För jag är så metal.

Men jag kommer naturligtvis att berätta om min klädsel, det är ju metal och hetero.

En svart t-shirt med en kvinnlig demon på. En s.k. Sukkubus kan jag tänka mig, med Pentagram, elddetaljer och annat sånt där farligt ni vet. Som hårdrocksband hade på sina skivomslag i mitten av 80-talet om de hette W.A.S.P. eller bara var sådär mysigt smyg-gay med massa spandex och glam. (Jag tycker om sådant, samt sleaze. Färgerna. 🙂 )

Så hade jag en kortärmad svart evil denim-skjorta ovanpå denna t-shirt. De är någon slags fågel på baksidan. Vi kan leka att den är någon ondskefull korp eller något, bara för att bidra till min Ondska.

Till detta hade jag ett par rejält tighta svarta byxor, också evil denim. T-shirt samt byxor köptes nog på The Store som ej finns kvar i citygallerian. De bygger om den igen, med buller och bång. Skapar arbetstillfällen.

Ett par svarta skor hade jag också, med lite rött på sidorna. (J skulle uppskatta skorna)

Några ord om Taj Mahal. Det ser ut som ett skabbigt sunkhak på utsidan. Insidan är ännu mer ofräsch. På alla sätt. Mys. Men det är rock och trash och sleaze. Och att det var.

På övervåningen samlades diverse rockhjältar. En kille hade hår från 1983, tänk Joey Tempest möter Bon Jovi när de hade mest sprej. Och så för låga jeans och en blå jeans-jacka. Det var genomgående 80-talets kväll hos killarna. Och tjejerna. 80-talets pudelrock och sleaze i en finfin mix.

Nu låter det som jag ogillar detta. Skall poängteras att så inte är fallet. Alla är hängivna en specifik, trashig stil och håller den. Fint. Jag såg även en emo-pojke se förvirrad ut. Men inte lika förvirrad som mig, nehej du. Jag kände mig knappast metal.

Nu följer omdömen om banden.

Först spelade alltså Dr Living Dead. Killar med dödskallemasker som spelade ”trash” då. Allt lät likadant. Högt och skrikande sång som knappast hördes över gitarr och trum-mos. Allt var en gröt musikaliskt och det hela var sådär… Trash antar jag. Vad vet jag. Det var lite roligt att de hade masker dock. En del publiksnack förstod jag, annars var det vrål och skrik och gitarrer för hela baletten. Inte min grej. Men det var en hel del energi som smittade av sig, jag kände hur hela stämningen tryckte mig bakåt i lokalen på något vis. Det var mitt syntharhjärta som ville flytta på mig.

Andra bandet kallades Undergång. En grupp killar utan mask men med många tatueringar. Två sångare. Annars ingen skillnad musikaliskt. Lite mer vrål kan man säga. Och försök till snabbare gitarrspel. Röj. Mycket energi, jag trycktes bakåt mentalt igen. Mitt syntharhjärta protesterade.

Men det var en intressant upplevelse. Colan var billig. 20 kronor. Red bull som jag köpte en av kostade 30. Mindre än ölen.

Ja just ja. Undergång kastade ut vätska mot publik. Öl och sådant. Och folk sjöng med. I någon slags refräng antar jag. Jag är clueless.

Hm. Jag har sett en energisk moshpit i action nu oxå. Den var avspärrad framför scen med varningstejp fast på golvet. Och med ordet ”The Moshpit” i mitten. Bra med instruktioner sådär. Det bidde glaskross, folk som kastade sig på varandra, sångare som kastade sig in i publik, kaos och en massa knuffade. Jag stod på behörigt avstånd, tro mig. En pöbel som skrek och kastade sig än hit, än dit. Och det bidde dessutom en hel del vätska i området, av olika sorter.

Just ja. Någon slags crew bjöd Dr living dead på ”Ajax” då och då under spelningen. Grön vätska i en stor Ajax-flaska. Aldrig fel med lite tillbehör antar jag.

Hade man mer att tillägga? Jag såg några bekanta och talade med dem. Jag fick veta att jag var mer hiphop än metal. Så är fallet. På bussen hem dök jag oxå på bekanta och gjorde reklam för nästa fredags tjosan på Gecco Bar. Mer folk till techno-kväll med massa trance-musik således.

Slutet gott, allting gott kan man säga.

För övrigt har jag nu upplevt två band på samma dag på Taj Mahal. Upplevelse rikare.

Och så träffade jag några bekanta på Caféstugan innan min ingång till Taj. Jag köpte nämligen ett cigarettpaket med tuggummi i. Med namnet ”disco.” Det är alltså tuggummi, intet tobak. Barngodis. Mums.

Undergången närmar sig. Hell yeah.

Annonser

Tvättstugepolisen / Tvätt-FRA-uppsikt.

Idag hade jag tvättid 13-15. Det är två timmar, så det är inte så mycket att leka med. Jag körde först tre maskiner, vit tvätt, färgad tvätt och så lite känslig tvätt. Sedan mina skor efter Månsken 4, de behövde fixas! Men de ska nog få i sig något som fräschar upp lukten ändå, tror jag. Får se hur de blir när de torkat.

Iaf. Då tvätttiden endast är 2 timmar här, oavsett när man tvättar så är det tre maskiner som gäller för mig och sedan så hivar jag in lakan och handdukar i torktumlaren. Resten hänger jag upp i de två torkrummen. För det allra mesta hinner inte mycket i torkrummen bli helt torrt, men som tur är har jag ställning i badrummet att eftertorka på.

Men till saken. Två timmar tvättid. Men en timme till får man ju hänga efter och torka, då det oftast tar nån timme för maskinerna. Eller, ja runt det. Så jag tvättade 13-15. Mina 3 maskiner med kläder var klara cirka 14, upp med det i torkrummen.

16.05-16.10 så var jag nere i tvättstugan för att hämta min tvätt i torkrummen. Den i torktumlaren hade jag tagit upp, och även rensat rent på ludd. Det var kanske några småludd kvar. Men ja, det var tomt där. Torkrum ett hade jag helt fullt med mina kläder, i det andra hade jag kanske en och en halv lina.

När jag är där nere så möter jag en vit, lite blekfet herre runt de 65. Han håller ett tal om att jag ska hålla min tid, och att jag ska rensa luddet. Jag nämnde att jag rensat ut luddet men han sa att han minsann fått rensa igen. Sedan upprepade han ett antal gånger att jag borde hålla min tid, då jag ju går in på andras tider när jag gör som jag gör. Jag lyckades inte få en syl i vädret om tiden. Han hade tagit av min tvätt på en och halv lina och hivat dem i en vagn. Helt okej, i min värld. Jag var ju trots allt en 5-7 minuter sen och det var inte mycket tvätt.

Han upprepade åter att jag skulle hålla mina tider och att han inte ville ta ur min tvätt. Sedan försvann han.

Jag tog mina kläder ur tvättrummet som jag hade fullt med mina kläder. En del hade blivit torrt. Det mesta var lite fuktigt. De kläder som låg i vagnen var delvis torrt men oftast lite halv-torrt. I torkrummet där jag hade en och en halv lina hade han hängt upp fula skjortor och fula lakan. Väldigt fantasilösa skjortor, eller fula. Jag skulle kolla att jag inte hade lämnat något där eller att han missat något. Torktumlaren gick för fullt och ena torkrummet var belamrat av hans grejer.

Jag packade ner mina kläder och gick upp till mig.

Jag finner tvättstugepoliser roande, samt den totala övervakningen på ludd skoj. Lite FRA-undersökning av luddet där.

Nu ska jag fixa lite med de kläder som är torra och hänga upp de som behöver torkas bättre. 😀

Tvättstuga-poliser = ❤

Wicked game

”The music video for the song was directed by Herb Ritts and was a big MTV and VH1 hit; shot in black and white, it starred Isaak and Danish supermodel Helena Christensen rolling on the beach, embracing and whispering in each other’s ears. Another less-seen version of the ”Wicked Game” is directed by David Lynch and comprises scenes from the film Wild at Heart.”

Ni kan ju gissa vilken musikvideo som jag gillar bäst. Eller, det behöver ni inte. För det är givetvis den version som David Lynch regisserat. Chris Isaac och hans musiker sitter på ett hotellrum och spelar ”wicked game” och sedan är det scener ur filmen ”wild at heart” inklippt här och där.

Videon med Helena Christensen innebär att kvinnan springer omkring tämligen sensuellt och väldigt lättklädd plus att det är en hel del hångel med.

Jag är ju konstnärlig och kulturell så jag gillar ju David Lynchs version bättre. Och ändå är det ju så att H C är snygg, visst. Men jag lider för konsten. Och är bara attraherad av tjejer. Bäst att flika in det nu medan pride-andan lever kvar så det inte blir några missförstånd…

Rapport om månsken kommer senare, trött i hela kroppen fortfarande!

Rockweekend – The first experience

18-19 juli så var jag alltså på det första av förhoppningsvis flera Rockweekend i lilla Kilafors. Förut har det funnits Bollnäsfestivalen, men i år blev det alltså Rockweekend med riktigt stora band inom rockens värld.  Alice Cooper, Europe och annat.

För att vara en första festival måste jag säga att det hela var väldigt välorganiserat, planerat och bra utfört! En utmärkt säkerhet, bra scener och mycket folk! Även banden var ju bra även om jag inte förstod en del av dem.

Hoppas på att detta blir ett återkommande arrangemang iaf!

Här följer mina intryck av de olika spelningarna:

Entombed:

Vrål, energi och fullt gung. Spelade rejält hårt och från hela sin karriär och olika genres tydligen. Jag tyckte det svängde på rätt bra. Sångaren hade en bra framtoning och de tog verkligen i för kung och fosterland. Gott mos skulle man kunna säga. Jag förstod mig inte på att det var flera olika sorters metal som spelades, men jag hade kul och fick tag på en del bra foton med tror jag.

Bloodbound:

Hörde väldigt lite. Väldigt neutralt intryck. Mangel liksom. *rycka på axlar*

Mustasch:

De hade hyrt in någon lokal förmåga som förstärkning och var väl som jag hört dem tidigare. Skränigt och dant. Men god instrumentkänsla och även riktigt bra röj i sin genre även om jag inte uppskattar den. Gillade sångarens skäggväxt. Tufft.

Paul Dianno:

Denne man har en gång varit sångare i Iron Maiden men har en -helt- annan stil. Han har rakat huvud, något stor i kroppen och en rent ofantlig energi. Hans sista extranummer var en Ramones-cover, det gillade jag skarpt!

Han hade ett riktigt underhållande band med sig, hans gäng hade en enorm kontakt med publiken och levde verkligen rock n roll-poserna. Stora leenden, gitarrer över huvudet och en hel del skoj utspel. Jag diggade det skarpt. Bra fart, bra musiker och Paul har en egen röst som passar hans musik. Han skulle inte funka i Iron Maidens material under Dickinson dock, inte det minsta… Helt klart värt!

Helloween:

Den absolut näst bästa upplevelsen! Sångaren hade en enorm glädje i sitt framträdande, och var positivt glad och energisk. Full fart och fullt ös och riktigt bra musiker. De körde riktigt tufft och var väldigt underhållande. Sedan kan jag väl tycka att deras material från nya skivan är rätt svagt men vad gör det när de river loss i full karriär med ”I want out”. Wohooo, riktigt bra mos och skoj! Hittade en hel del bra bilder att ta där med. Sedan var det två damer som var i ungefär samma ålder som killarna i bandet som rockade loss rejält, riktigt kul det med så klart. Sångaren bytte till riktigt schysst jacka med sedan.

Sonic Syndicate:

Skrällande skränigt oljud.

Europe:

Ett europe i originaluppsättning! Även John Norum var alltså med. De gjorde ett riktigt proffsigt framträdande och Joey Tempest har en riktigt bra röst fortfarande. Spelglädje, bra instrumenthantering och en hel del hits så klart. Som vanligt ansåg jag att ”superstitious” var bäst, men de körde även riktigt bra med Carrie, Cherokee, Rock the night och avslutade såklart med The final countdown… Även synth på slutet således. Så spelade de låtar från den senaste skivorna med, och gjorde det hela riktigt bra alltså!

Dag två (lördag) innebar:

H.E.A.T:

Såg bara dem kort. De hade fått med sig Peter Stormare på scen av någon outgrundlig anledning och han skrek väl lika bra som de andra… Men att ha ett band som just har avstavningar i namnet med punkter känns lite… äh. Det funkar ju om det är W.A.S.P. eller K.I.S.S. men annars… Nja… Nåja, de lirade väl bra i sin genre…

Babylon Bombs:

Oorganiserat oljud.

”Thin Lizzy”:

Ja, Phil Lynott dog ju 1986 och jag anser att utan honom finns intet Thin Lizzy så… Nåväl. De hade en hyfsat bra sångare och originalmedlemmar och rev av ett bra set. Bra ordning på instrument, fint utarbetat och väl utfört. Avslutade med ”the boys are back in town” givetvis men då var jag på väg bort så.

Alice Cooper:

Wow. Mannen kan absolut sätta upp en riktigt bra show. Helt fantastiskt. Massor med riktigt bra teatraliska effekter, dessutom väl utfört. Även bra ombyten, och superba musiker med sig. Sången satt där den skulle och hela marken bara skakade… Många fastnade i ett ondskefullt hål. Riktigt bra urval musikaliskt med måste jag säga, från tidigt material till låtar från nya skivan. Rev av några lyckade extranummer med, inklusive ”Poison”. Något av det som dök upp: Stora ballonger i olika färger under ”schools out”, sedlar under ”billion dollar babies”, presidentkandidater (folk i mask) under ”elected”. Dök även upp en snara som folk släpade Alice till och genomförde en hängning av honom. Så hade han en liten söt bebis (docka) på scen som visade sig vara rätt skrämmande… Tvångströja på… Slängde runt en kvinnodocka och hade sin dotter dansandes i blodig klänning. En liten flicka som dansade in med, även hon i blodiga kläder…

En helt oerhört välorganiserad spelning helt enkelt. Jag gillar det hela skarpt! Bästa upplevelsen helt klart.

För övrigt var det lite kallt, regnigt och kyligt. Jag har nu en rejäl förkylning på gång så jag lär väl bli rätt gnällig. Ändå hade vi tur, fick ju sova hos farsan och äta mat där och så… Inomhus bara några 100 meter från festivalen är bra grejer.

På bussen hem så var vi tre trötta men glada om hade rockat loss iaf. Samt en del andra besökare och sånt. Wohooo!

Får se vad det blir för band nästa år. 🙂

P.S. När jag kom hem så hade min Type O Negative T-shirt med Bloody Kisses omslaget kommit! Metal.

I wanna rock.

Ja, och snart gör jag ju det bevisligen. Var på Sjökrogen en sväng på onsdagen, dansade loss och kom hem. Har inte sovit något på hela natten… Får bli att sova på bussen, tar sina rediga 5 timmar att åka till Kilafors. 45 minuter matpaus, men kanske kan sova då med… Eller rejält på natten till fredag. Hoppas jag. 9.54 går mitt tåg till Stockholm…

Rockweekend Coming up.

Jag kommer var i Kilafors från torsdag till söndag nästa vecka.

http://www.rockweekend.se/

Alice Cooper, Helloween, Entombed och annat rockigt kommer att spela. Och eftersom jag är så oerhört hårdrock ska jag dit.

Min far bor i Kilafors, så jag ska även hälsa på honom.

(Läs: Jag ska hälsa på farsan, det är lite sekundärt att se på hårdrock för jag är synthare)

Men det är ju så att Alice Cooper spelar, det är tufft och bra. Han är kreativ. Och lider för konsten.

Eftersom att far bor -väldigt- nära konserten så kommer han och hans dam att få gratisbiljetter till detta evenang. Detta beror på att de som bor nära kan bli störda och så vidare, så festivalen har ordnat det på detta vis då.

Således: Jag och Karin kommer inte behöva betala för att gå och se Alice Cooper och annat… 😀

För ett tag sedan så spelade Status Quo där. Far och hans kvinna hade sett dem, också gratis på grund av att de bor så pass nära.

Jag frågade Y om de inte ville se detta; svaret var att nej, det dög bra med Status Quo. Jag frågade igen om de inte ville se ALICE COOPER men det räckte att höra honom tydligen.

Yay alltså för mig och Karin!

För övrigt så vet jag tack vare rockweekends sida att Alice Cooper snart släpper en ny platta. Jag är så metal. Nu måste jag förbereda och leta lämpliga hårdrockarkläder att ha på mig. Tänk Pink Floyd, Type O Negative samt eventuellt Velvet Underground.

Saker gjorda i Norrland.

– Bära in stor bokhylla

– Sortera in böcker och annat i stor bokhylla

– Sortera allt möjligt än hit än dit

– Göra en fungerande innovation till en telefon

– Hyvla en badrumsdörr så den har mer utrymme mellan dörr och matta

– Fixa fast en internet-kabel från vardagsrum till gästrum

– Bygga om ett databord

– Placera tillbaka allt på databordet som ska vara det

– Uppdatera, kolla efter virus, installera servicepack 3 till Windows xp och annat nördigt på en dator

– Äta många olika sorters mat, och mycket av denna mat

– Gå på promenader

– Diskutera allt möjligt med olika personer

– Bädda en bäddsoffa

– Sova i en bäddsoffa

– Göra annat jag nu glömt

– Fylla en diskmaskin

– Tömma en diskmaskin

– Få med sig köttbullar och stegräknare samt en snygg keps hemåt