Gold White Konrad Taj Mahal – Dekadens

Dekadensen är mitt ibland oss som det skall vara.

På fredagen så beslutades att det skulle ske krogvistelse med Hanna med Chipsen samt hennes väninna Elin. Planen var att bevista Pluto och deras ”Ego-fest”. Pffft. Vi undvek dock pga högt inträde. Det blev Konrad i stället, där vi var något för uppklädda. Men det har en charm i sig.

Klädsel:

H hade sin guldklänning, samt stövlar med klack. En klänning utan någon som helst antydan till fickor kan tilläggas. Mycket tilltalande.

E hade en svart kreation och något slags guldglänsande halsbandssmycke. Jag har svårt att definiera.

Båda damerna var snygga helt enkelt.

Jag hade vita sockar, vita skor, vita hängslen, vita byxor, vit skjorta, vit kavaj samt vit hatt. Förutom det hade jag plattat håret rejält.

Något nöjd sådär i vimlet.

Något nöjd sådär i vimlet.

Något av det första som händer är att två tjejer dyker upp. Den ena frågar om jag vill vara med på bild. Jag poserar. Sedan poserar jag med henne och hennes kompis fotograferar. Vad som händer sedan med detta känner jag inte till. Men det är rätt skoj. Resten av kvällen består av rejäl dans och diverse kända ansikten ses. En från festen i Sevalla samt hans bror. Och dessutom M som fixar ”A night of glory” den 24/10. Kommer jag vara där när det spelas olika former trance hela kvällen? Absolut. Han var imponerad av min stil och finns nu på min msn. Det har lett till en del intressanta situationer. Intet mer om det.

I övrigt trodde en kille att jag försökte vara clockwork orange. Jag hade då lämnat kavajen ett tag. Men i Clockwork orange har de svarta hängslen och svarta hattar. Inte helvitt som jag. Således fail.

Konversation:

Kille: ”Varför vit kostym?”

Jag: ”För att det blir svarta kläder i morgon.”

Och med det går vi raskt in på lördagens aktiviteter.

Lördagen innebar nämligen mer dekadens.

Först tog jag mig till S och J för att spela Settlers. De flyttar i början av november btw, jag ska assistera. J vann spelet, som vanligt ungefär.

Sedan åt jag mat, och drog på mig hårdrockskläder. Jag ville nämligen ta mig till den indiska rockrestaurangen Taj Mahal här i vårt vackra Västerås. Det skulle spela två band. Ett trash, och ett hardcore. Ena bandet var Dr Living dead och det andra var Undergång. Eh, ja. 60 kronor för trash och hardcore-rock. För jag är så metal.

Men jag kommer naturligtvis att berätta om min klädsel, det är ju metal och hetero.

En svart t-shirt med en kvinnlig demon på. En s.k. Sukkubus kan jag tänka mig, med Pentagram, elddetaljer och annat sånt där farligt ni vet. Som hårdrocksband hade på sina skivomslag i mitten av 80-talet om de hette W.A.S.P. eller bara var sådär mysigt smyg-gay med massa spandex och glam. (Jag tycker om sådant, samt sleaze. Färgerna. 🙂 )

Så hade jag en kortärmad svart evil denim-skjorta ovanpå denna t-shirt. De är någon slags fågel på baksidan. Vi kan leka att den är någon ondskefull korp eller något, bara för att bidra till min Ondska.

Till detta hade jag ett par rejält tighta svarta byxor, också evil denim. T-shirt samt byxor köptes nog på The Store som ej finns kvar i citygallerian. De bygger om den igen, med buller och bång. Skapar arbetstillfällen.

Ett par svarta skor hade jag också, med lite rött på sidorna. (J skulle uppskatta skorna)

Några ord om Taj Mahal. Det ser ut som ett skabbigt sunkhak på utsidan. Insidan är ännu mer ofräsch. På alla sätt. Mys. Men det är rock och trash och sleaze. Och att det var.

På övervåningen samlades diverse rockhjältar. En kille hade hår från 1983, tänk Joey Tempest möter Bon Jovi när de hade mest sprej. Och så för låga jeans och en blå jeans-jacka. Det var genomgående 80-talets kväll hos killarna. Och tjejerna. 80-talets pudelrock och sleaze i en finfin mix.

Nu låter det som jag ogillar detta. Skall poängteras att så inte är fallet. Alla är hängivna en specifik, trashig stil och håller den. Fint. Jag såg även en emo-pojke se förvirrad ut. Men inte lika förvirrad som mig, nehej du. Jag kände mig knappast metal.

Nu följer omdömen om banden.

Först spelade alltså Dr Living Dead. Killar med dödskallemasker som spelade ”trash” då. Allt lät likadant. Högt och skrikande sång som knappast hördes över gitarr och trum-mos. Allt var en gröt musikaliskt och det hela var sådär… Trash antar jag. Vad vet jag. Det var lite roligt att de hade masker dock. En del publiksnack förstod jag, annars var det vrål och skrik och gitarrer för hela baletten. Inte min grej. Men det var en hel del energi som smittade av sig, jag kände hur hela stämningen tryckte mig bakåt i lokalen på något vis. Det var mitt syntharhjärta som ville flytta på mig.

Andra bandet kallades Undergång. En grupp killar utan mask men med många tatueringar. Två sångare. Annars ingen skillnad musikaliskt. Lite mer vrål kan man säga. Och försök till snabbare gitarrspel. Röj. Mycket energi, jag trycktes bakåt mentalt igen. Mitt syntharhjärta protesterade.

Men det var en intressant upplevelse. Colan var billig. 20 kronor. Red bull som jag köpte en av kostade 30. Mindre än ölen.

Ja just ja. Undergång kastade ut vätska mot publik. Öl och sådant. Och folk sjöng med. I någon slags refräng antar jag. Jag är clueless.

Hm. Jag har sett en energisk moshpit i action nu oxå. Den var avspärrad framför scen med varningstejp fast på golvet. Och med ordet ”The Moshpit” i mitten. Bra med instruktioner sådär. Det bidde glaskross, folk som kastade sig på varandra, sångare som kastade sig in i publik, kaos och en massa knuffade. Jag stod på behörigt avstånd, tro mig. En pöbel som skrek och kastade sig än hit, än dit. Och det bidde dessutom en hel del vätska i området, av olika sorter.

Just ja. Någon slags crew bjöd Dr living dead på ”Ajax” då och då under spelningen. Grön vätska i en stor Ajax-flaska. Aldrig fel med lite tillbehör antar jag.

Hade man mer att tillägga? Jag såg några bekanta och talade med dem. Jag fick veta att jag var mer hiphop än metal. Så är fallet. På bussen hem dök jag oxå på bekanta och gjorde reklam för nästa fredags tjosan på Gecco Bar. Mer folk till techno-kväll med massa trance-musik således.

Slutet gott, allting gott kan man säga.

För övrigt har jag nu upplevt två band på samma dag på Taj Mahal. Upplevelse rikare.

Och så träffade jag några bekanta på Caféstugan innan min ingång till Taj. Jag köpte nämligen ett cigarettpaket med tuggummi i. Med namnet ”disco.” Det är alltså tuggummi, intet tobak. Barngodis. Mums.

Undergången närmar sig. Hell yeah.

Tvättstugepolisen / Tvätt-FRA-uppsikt.

Idag hade jag tvättid 13-15. Det är två timmar, så det är inte så mycket att leka med. Jag körde först tre maskiner, vit tvätt, färgad tvätt och så lite känslig tvätt. Sedan mina skor efter Månsken 4, de behövde fixas! Men de ska nog få i sig något som fräschar upp lukten ändå, tror jag. Får se hur de blir när de torkat.

Iaf. Då tvätttiden endast är 2 timmar här, oavsett när man tvättar så är det tre maskiner som gäller för mig och sedan så hivar jag in lakan och handdukar i torktumlaren. Resten hänger jag upp i de två torkrummen. För det allra mesta hinner inte mycket i torkrummen bli helt torrt, men som tur är har jag ställning i badrummet att eftertorka på.

Men till saken. Två timmar tvättid. Men en timme till får man ju hänga efter och torka, då det oftast tar nån timme för maskinerna. Eller, ja runt det. Så jag tvättade 13-15. Mina 3 maskiner med kläder var klara cirka 14, upp med det i torkrummen.

16.05-16.10 så var jag nere i tvättstugan för att hämta min tvätt i torkrummen. Den i torktumlaren hade jag tagit upp, och även rensat rent på ludd. Det var kanske några småludd kvar. Men ja, det var tomt där. Torkrum ett hade jag helt fullt med mina kläder, i det andra hade jag kanske en och en halv lina.

När jag är där nere så möter jag en vit, lite blekfet herre runt de 65. Han håller ett tal om att jag ska hålla min tid, och att jag ska rensa luddet. Jag nämnde att jag rensat ut luddet men han sa att han minsann fått rensa igen. Sedan upprepade han ett antal gånger att jag borde hålla min tid, då jag ju går in på andras tider när jag gör som jag gör. Jag lyckades inte få en syl i vädret om tiden. Han hade tagit av min tvätt på en och halv lina och hivat dem i en vagn. Helt okej, i min värld. Jag var ju trots allt en 5-7 minuter sen och det var inte mycket tvätt.

Han upprepade åter att jag skulle hålla mina tider och att han inte ville ta ur min tvätt. Sedan försvann han.

Jag tog mina kläder ur tvättrummet som jag hade fullt med mina kläder. En del hade blivit torrt. Det mesta var lite fuktigt. De kläder som låg i vagnen var delvis torrt men oftast lite halv-torrt. I torkrummet där jag hade en och en halv lina hade han hängt upp fula skjortor och fula lakan. Väldigt fantasilösa skjortor, eller fula. Jag skulle kolla att jag inte hade lämnat något där eller att han missat något. Torktumlaren gick för fullt och ena torkrummet var belamrat av hans grejer.

Jag packade ner mina kläder och gick upp till mig.

Jag finner tvättstugepoliser roande, samt den totala övervakningen på ludd skoj. Lite FRA-undersökning av luddet där.

Nu ska jag fixa lite med de kläder som är torra och hänga upp de som behöver torkas bättre. 😀

Tvättstuga-poliser = ❤

Wicked game

”The music video for the song was directed by Herb Ritts and was a big MTV and VH1 hit; shot in black and white, it starred Isaak and Danish supermodel Helena Christensen rolling on the beach, embracing and whispering in each other’s ears. Another less-seen version of the ”Wicked Game” is directed by David Lynch and comprises scenes from the film Wild at Heart.”

Ni kan ju gissa vilken musikvideo som jag gillar bäst. Eller, det behöver ni inte. För det är givetvis den version som David Lynch regisserat. Chris Isaac och hans musiker sitter på ett hotellrum och spelar ”wicked game” och sedan är det scener ur filmen ”wild at heart” inklippt här och där.

Videon med Helena Christensen innebär att kvinnan springer omkring tämligen sensuellt och väldigt lättklädd plus att det är en hel del hångel med.

Jag är ju konstnärlig och kulturell så jag gillar ju David Lynchs version bättre. Och ändå är det ju så att H C är snygg, visst. Men jag lider för konsten. Och är bara attraherad av tjejer. Bäst att flika in det nu medan pride-andan lever kvar så det inte blir några missförstånd…

Rapport om månsken kommer senare, trött i hela kroppen fortfarande!

Rockweekend – The first experience

18-19 juli så var jag alltså på det första av förhoppningsvis flera Rockweekend i lilla Kilafors. Förut har det funnits Bollnäsfestivalen, men i år blev det alltså Rockweekend med riktigt stora band inom rockens värld.  Alice Cooper, Europe och annat.

För att vara en första festival måste jag säga att det hela var väldigt välorganiserat, planerat och bra utfört! En utmärkt säkerhet, bra scener och mycket folk! Även banden var ju bra även om jag inte förstod en del av dem.

Hoppas på att detta blir ett återkommande arrangemang iaf!

Här följer mina intryck av de olika spelningarna:

Entombed:

Vrål, energi och fullt gung. Spelade rejält hårt och från hela sin karriär och olika genres tydligen. Jag tyckte det svängde på rätt bra. Sångaren hade en bra framtoning och de tog verkligen i för kung och fosterland. Gott mos skulle man kunna säga. Jag förstod mig inte på att det var flera olika sorters metal som spelades, men jag hade kul och fick tag på en del bra foton med tror jag.

Bloodbound:

Hörde väldigt lite. Väldigt neutralt intryck. Mangel liksom. *rycka på axlar*

Mustasch:

De hade hyrt in någon lokal förmåga som förstärkning och var väl som jag hört dem tidigare. Skränigt och dant. Men god instrumentkänsla och även riktigt bra röj i sin genre även om jag inte uppskattar den. Gillade sångarens skäggväxt. Tufft.

Paul Dianno:

Denne man har en gång varit sångare i Iron Maiden men har en -helt- annan stil. Han har rakat huvud, något stor i kroppen och en rent ofantlig energi. Hans sista extranummer var en Ramones-cover, det gillade jag skarpt!

Han hade ett riktigt underhållande band med sig, hans gäng hade en enorm kontakt med publiken och levde verkligen rock n roll-poserna. Stora leenden, gitarrer över huvudet och en hel del skoj utspel. Jag diggade det skarpt. Bra fart, bra musiker och Paul har en egen röst som passar hans musik. Han skulle inte funka i Iron Maidens material under Dickinson dock, inte det minsta… Helt klart värt!

Helloween:

Den absolut näst bästa upplevelsen! Sångaren hade en enorm glädje i sitt framträdande, och var positivt glad och energisk. Full fart och fullt ös och riktigt bra musiker. De körde riktigt tufft och var väldigt underhållande. Sedan kan jag väl tycka att deras material från nya skivan är rätt svagt men vad gör det när de river loss i full karriär med ”I want out”. Wohooo, riktigt bra mos och skoj! Hittade en hel del bra bilder att ta där med. Sedan var det två damer som var i ungefär samma ålder som killarna i bandet som rockade loss rejält, riktigt kul det med så klart. Sångaren bytte till riktigt schysst jacka med sedan.

Sonic Syndicate:

Skrällande skränigt oljud.

Europe:

Ett europe i originaluppsättning! Även John Norum var alltså med. De gjorde ett riktigt proffsigt framträdande och Joey Tempest har en riktigt bra röst fortfarande. Spelglädje, bra instrumenthantering och en hel del hits så klart. Som vanligt ansåg jag att ”superstitious” var bäst, men de körde även riktigt bra med Carrie, Cherokee, Rock the night och avslutade såklart med The final countdown… Även synth på slutet således. Så spelade de låtar från den senaste skivorna med, och gjorde det hela riktigt bra alltså!

Dag två (lördag) innebar:

H.E.A.T:

Såg bara dem kort. De hade fått med sig Peter Stormare på scen av någon outgrundlig anledning och han skrek väl lika bra som de andra… Men att ha ett band som just har avstavningar i namnet med punkter känns lite… äh. Det funkar ju om det är W.A.S.P. eller K.I.S.S. men annars… Nja… Nåja, de lirade väl bra i sin genre…

Babylon Bombs:

Oorganiserat oljud.

”Thin Lizzy”:

Ja, Phil Lynott dog ju 1986 och jag anser att utan honom finns intet Thin Lizzy så… Nåväl. De hade en hyfsat bra sångare och originalmedlemmar och rev av ett bra set. Bra ordning på instrument, fint utarbetat och väl utfört. Avslutade med ”the boys are back in town” givetvis men då var jag på väg bort så.

Alice Cooper:

Wow. Mannen kan absolut sätta upp en riktigt bra show. Helt fantastiskt. Massor med riktigt bra teatraliska effekter, dessutom väl utfört. Även bra ombyten, och superba musiker med sig. Sången satt där den skulle och hela marken bara skakade… Många fastnade i ett ondskefullt hål. Riktigt bra urval musikaliskt med måste jag säga, från tidigt material till låtar från nya skivan. Rev av några lyckade extranummer med, inklusive ”Poison”. Något av det som dök upp: Stora ballonger i olika färger under ”schools out”, sedlar under ”billion dollar babies”, presidentkandidater (folk i mask) under ”elected”. Dök även upp en snara som folk släpade Alice till och genomförde en hängning av honom. Så hade han en liten söt bebis (docka) på scen som visade sig vara rätt skrämmande… Tvångströja på… Slängde runt en kvinnodocka och hade sin dotter dansandes i blodig klänning. En liten flicka som dansade in med, även hon i blodiga kläder…

En helt oerhört välorganiserad spelning helt enkelt. Jag gillar det hela skarpt! Bästa upplevelsen helt klart.

För övrigt var det lite kallt, regnigt och kyligt. Jag har nu en rejäl förkylning på gång så jag lär väl bli rätt gnällig. Ändå hade vi tur, fick ju sova hos farsan och äta mat där och så… Inomhus bara några 100 meter från festivalen är bra grejer.

På bussen hem så var vi tre trötta men glada om hade rockat loss iaf. Samt en del andra besökare och sånt. Wohooo!

Får se vad det blir för band nästa år. 🙂

P.S. När jag kom hem så hade min Type O Negative T-shirt med Bloody Kisses omslaget kommit! Metal.

I wanna rock.

Ja, och snart gör jag ju det bevisligen. Var på Sjökrogen en sväng på onsdagen, dansade loss och kom hem. Har inte sovit något på hela natten… Får bli att sova på bussen, tar sina rediga 5 timmar att åka till Kilafors. 45 minuter matpaus, men kanske kan sova då med… Eller rejält på natten till fredag. Hoppas jag. 9.54 går mitt tåg till Stockholm…

Rockweekend Coming up.

Jag kommer var i Kilafors från torsdag till söndag nästa vecka.

http://www.rockweekend.se/

Alice Cooper, Helloween, Entombed och annat rockigt kommer att spela. Och eftersom jag är så oerhört hårdrock ska jag dit.

Min far bor i Kilafors, så jag ska även hälsa på honom.

(Läs: Jag ska hälsa på farsan, det är lite sekundärt att se på hårdrock för jag är synthare)

Men det är ju så att Alice Cooper spelar, det är tufft och bra. Han är kreativ. Och lider för konsten.

Eftersom att far bor -väldigt- nära konserten så kommer han och hans dam att få gratisbiljetter till detta evenang. Detta beror på att de som bor nära kan bli störda och så vidare, så festivalen har ordnat det på detta vis då.

Således: Jag och Karin kommer inte behöva betala för att gå och se Alice Cooper och annat… 😀

För ett tag sedan så spelade Status Quo där. Far och hans kvinna hade sett dem, också gratis på grund av att de bor så pass nära.

Jag frågade Y om de inte ville se detta; svaret var att nej, det dög bra med Status Quo. Jag frågade igen om de inte ville se ALICE COOPER men det räckte att höra honom tydligen.

Yay alltså för mig och Karin!

För övrigt så vet jag tack vare rockweekends sida att Alice Cooper snart släpper en ny platta. Jag är så metal. Nu måste jag förbereda och leta lämpliga hårdrockarkläder att ha på mig. Tänk Pink Floyd, Type O Negative samt eventuellt Velvet Underground.

Saker gjorda i Norrland.

– Bära in stor bokhylla

– Sortera in böcker och annat i stor bokhylla

– Sortera allt möjligt än hit än dit

– Göra en fungerande innovation till en telefon

– Hyvla en badrumsdörr så den har mer utrymme mellan dörr och matta

– Fixa fast en internet-kabel från vardagsrum till gästrum

– Bygga om ett databord

– Placera tillbaka allt på databordet som ska vara det

– Uppdatera, kolla efter virus, installera servicepack 3 till Windows xp och annat nördigt på en dator

– Äta många olika sorters mat, och mycket av denna mat

– Gå på promenader

– Diskutera allt möjligt med olika personer

– Bädda en bäddsoffa

– Sova i en bäddsoffa

– Göra annat jag nu glömt

– Fylla en diskmaskin

– Tömma en diskmaskin

– Få med sig köttbullar och stegräknare samt en snygg keps hemåt

Up and away

Jag kommer vara i Sundsvall från 8 maj till 11 maj. Hemma sent sent på söndag 11 maj således.

Norrland, här kommer jag! Eller fejk-norrland; som en del säger. Och jag förstår dem. Är man i Norrland och befinner sig söder om Umeå är man egentligen inte i Det Riktiga Norrland. Det är som när jag bodde i Gävle och pluggade där. Det utbrast fniss och muntra tillrop från de som bodde i Det Riktiga Norrland när jag sa att jag bodde i norrland kan jag ju säga…

Hur som helst har jag ju bott i Det Riktiga Norrland. Jag har alltså bott både i Umeå och Robertsfors. Det är lite status ändå.

Hårmodell?

Idag var jag på Salong Aqva för att vara med på en casting för blivande hårmodeller. Har anmält mig via nån annons på nätet när jag jobbade och dök in. De hade en del koll på mig, men nu skulle det minsann casting.

Så blev inte fallet. Det skulle inte bli nåt modellande under onsdagen vilket var planen, då frisören var sjuk. Resultatet blev att de tog lite uppgifter samt fotograferade mig. Jag hade vis av erfarenhet plattat och fixat håret lite. Min lugg är sanlöst lång och det gör mig euforisk.

Jag gjorde ett test förut nämligen, efter att jag anmält mig hos Aqva på salong Kloak som tydligen är väldans hipp. Men mina lockar var visst ett problem där. Om de bara visste vad en GAMA plattång kan göra… Vi får se hur det blir med Aqva! *fniss*

Pre-Springbooster-Cheer Activity

Jag tänkte börja med att vara allmänt tjurig och lägga ut texten sådär drygt och ingående i ett visst ämne. Kvällen i sig var definitivt mycket lyckad, men jag måste ändå börja med det -negativa- bara för att vara allmänt sur.

Det är alltså så att jag har stött på en ung dam på Konrad några gånger. Det var alltså på konrad jag var och förfestade inför Springbooster II. Jag har träffat henne några gånger, och tänker inte beskriva henne alltför ingående, då detta inlägg mest går ut på att ta upp negativa aspekter hos henne. Jag har tämligen snabbt insett under de gånger vi träffats att jag inte har något egentligt intresse av henne på något vis. Visst, hon har säkerligen en viss attraktionskraft som ju alla människor har, men jag har inte direkt något gemensamt med henne känner jag. Men vi har talats vid, och hennes del av konversation med mig består av att uttala sig på så vis att jag bjuder henne på någon form av alkohol – exempelvis öl, cider eller en drink.

Exempel 1: ”Om jag ser snäll ut så kan du bjuda på en öl”-agerandet.

Exempel 2: ”Om jag trycker upp mina tuttar litegrann seduktivt -och- ser snäll ut kan du bjuda på en cider”-agerandet.

Exempel 3: ”Vill du bjuda mig på en öl/cider/drink uttryckt i de ordalagen direkt”-agerandet.

Det vi kan slutleda av detta är att damen i fråga tycker om att dricka alkohol och tycker allra mest om att dricka alkohol när någon annan betalar den.

Eftersom jag under vissa tämligen unika omständigheter faktiskt kan bjuda tjejer på alkohol så har jag även vid typ ett tillfälle ordnat en öl även åt denna dam. För det mesta så pratar jag eller ännu hellre dansar med tjejer, men ibland så blir det så att jag bjuder på en skvätt alkohol. Främst för att det fortfarande är så att det är lite förväntat som man och karlakarl men också för att jag helt enkelt har lust och tycker att det inte är någon tokig idé. Det kan till exempel vara så att jag själv är ute efter ett stycke läsk, energidryck eller alkoholfri drink utan mjölk eller liknande.

Nåväl. Varje gång jag har träffat damen i fråga har hon frågat om jag ska se till att hon får alkohol. Jag har ganska snabbt insett att hon inte har något annat intresse av mig. Och som jag skrev tidigare, jag har inget intresse av henne heller. Vi har inget gemensamt vad jag kan se. Men. Varje. Gång. Och varje gång hon frågar så utrycker jag att nej, jag tänker inte köpa någon alkohol, vilket leder till besvikelse från hennes sida. Hon har även vid något tillfälle frågat huruvida jag kan hjälpa till lite med att betala nattlig bussreda hem för hennes del, á 5-20 kronor. Detta har jag också avböjt. Att fråga efter små summor pengar för att komma på en buss är tämligen fantasilöst; förvisso en klassiker för att komma över pengar men ändock.

Så till vad som hände 11/12-4 2008. Kvinnan i fråga dyker upp och är glad över att se mig. Vi vinkar lite till varandra och annat. Men det blir inte mycket diskuterat, då det är massa folk ivägen och av andra skäl.

Men sedan så börjar hon prata lite med mig och följande uttrycks: (inte exakt citat antagligen.)

Hon (Ledset uttryck): Är det bra med dig?

Jag (neutralt positiv): Ja.

Hon: (Fortsatt ledsen): Min bror har begått självmord.

Jag: (Bekymrad och medkännande): Åh, det är verkligen hemskt…

Hon: (Ögonbryn-noppade-till-negativt-tillstånd alá Jennifer Love Hewitt när hon ska vara svår): Ja, det är sju veckor sedan i kväll… Jag visste att han hade något sådant planerat men…

Jag: (Fortsatt medkännande): Ja, vad ska man säga… Du får ändå se det som att ditt liv ändå går vidare, det låter som en klyscha men…

Hon: (Fortsatt ledset uttryck men något gladare): Ja… Vill du bjuda mig på en öl?

Jag: (Uttryckslöst): Nej.

Hon: (Förargat och med ledset yttryck): Du säger ju alltid nej!

Jag: (Neutralt): Ja, det är en del av min personlighet.

Hon tittar något förnärmat och spelat förvånad mot mig, och hon avviker. Dessutom har hon även tidigare under kvällen frågat huruvida jag ska bjuda henne på alkohol. Ser till henne några gånger resten av kvällen då hon agerar positivt och finns i mina krokar då och då, ofta av en händelse. Jag tar små små steg åt annat håll då och då.

En detalj i sammanhanget var att jag träffade på manlig M under kvällen. Vi har setts några få, få ggr på konrad men fått rätt bra kontakt. Han har varit i Ryssland och pluggar nu i Örebro. Så det är antagligen mer än ett halvår sedan vi sågs på konrad, och vi har inte setts annars. Vi har nämnt damen lite i fråga i diskussion under kvällen. Så jag berättar för manlig M om min och damens konversation. Han nämner att hon sagt liknande sak till honom, om sin bror och att hon avslutat med förfrågan om alkohol.

Förlåt, men jag känner av visst individuellt människoförakt när det gäller denna person. För det känns som att hon eventuellt använder en historia om att hennes bror har begått självmord för att fixa alkohol. Och att det bara är en historia. Ungefär som i en knasen-strip i en serietidning:

Knasen: ”Min mormor har dött, kan jag få permis och åka hem?

Befäl: ”Men hon dog ju för en månad sedan och du fick ju permis då, för bövelen!”

Ja, sedan fortsätter strippen. Men ungefär på den nivån. Som sagt. Jag har inte detta verifierat. Men hennes konversationer med mig (och tydligen även manlig M) går visst ut på att leda in samtalet på att fixa alkohol. Och om det nu -är- så att hennes bror verkligen -har- begått självmord så är ytterligare en negativ teori att hon använder detta för att fixa alkohol. Ett antal icke trevliga egenskaper hos en individ enligt mitt tänkande. Så, nu har jag varit negativ, sur och trott det sämsta om människor ett tag.

——-

Nu till det roliga! Jag gled in på konrad strax innan 22, och fast det är mitt i månaden så var det tämligen gott om folk. Positivt. Och så träffade jag manlig M och hans bekanta och slog mig i slang med dem. Mycket skoj! Dessutom var musiken kanske inte suveränt oerhört bra, men det fanns vissa guldkorn:

1: Några låtar med Scooter varav en där de tydligt samplat KLF’s ”What time is love?”. Och den KLF-låten är ju världens bästa låt någonsin. Det var inte ”Behind the cow” utan ”Posse! I need you on the floor. Men ändå. KLF-sampling! Yay! Jag dansade oerhört yvigt och glatt. Och gav positivt omdöme till DJ och bad honom spela -äkta- KLF. Så blev inte fallet. Men ändå!

2: Alice Cooper – Poison. Bevis på att jag är manlig och karlakarl. För övrigt är det en sanslöst bra låt. Dans!

3: Diverse god, energisk techno

Jag uppmärksammade dessutom en mycket bedårande ung dam i bodega-delen av konrad. Hon var lång, blond och smal samt helt oerhört vacker och med tilltalande kläder och väl vald sminkning. Jag meddelade henne detta och berättade också en mycket bra, nypåkommen ragg-replik som jag listade ut under kvällen tack vare en attraktiv, blond kvinnlig bartender. (Med mycket bra ragg-replik menar jag långsökt, krånglig och framförallt förvirrande. Som vanligt med andra ord, men den var ju ändå ny.)

Jag tänker inte berätta om denna replik! Jag tänker hålla lite på den. Nåväl, efter att ha pratat med henne uttryckte jag att jag skulle gå till andra dansgolvet så att hon fick reflektera över min uppvaktning. Frågade lite finurligt strax innan stängningsdax om vi skulle diskutera lite mer, vilket resulterade i svaret ”Inte just nu.” Tämligen logiskt då jag frågade detta strax innan stängningsdax… I hennes tillstånd fanns dock en kille som frågade mig huruvida jag ”skulle på Springbooster i morgon?” Jag kan beskriva mitt jakande svar så här:

”Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3< :D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):)”

Jag uttryckte det inte exakt så, men det framkom med all önskvärd tydlighet i mitt ansiktsuttryck, kroppsspråk samt i mina ord att jag ska på springbooster. Min aktivitet på konrad var ju förfest innan springbooster, i kategorin Pre-Springbooster-Cheer Activity. Som ju mest bestod i en hel del förberedande dans, raggningsrepliker som blev upptäckta och annat trevligt.

För övrigt så var jag med på en vimmelbild, och jag dykte även på Goth-A:s lilla syster Goth-I och hennes sällskap bestående av karl och andra. Hon uttryckte att hennes pojkvän var bäst i världen och jag gjrode en snabb bedömning och fann honom för henne mycket väl lämpad. Bra för henne!

Något annat? Det var som sagt skoj. Check. Jag drack två energidrycker innan och var rätt uppskruvad och är så fortfarande. Check. Jag ska vara på språng vid 9. Om fem timmar. Check. Men dansandet var riktigt kul, och jag är seriöst imponerad av manlig M och hans stuffande. Han märks och hörs. Och på ett positivt sätt!

Dax att flumma vidare…