Avsatsen

Jag står här, högt uppe på en helt cirkulär avsats.

Ensam är jag där, och kylan biter sig sakta fast i min själ.

Tittar upp mot himlen och möts endast av en kompakt grå massa som sakta rör sig ned mot mig i en spiral.

Det lämnar inte något utrymme för ljus eller mörker, utan den grå massan är kompakt och breder ständigt ut sig.

Sakta kryper en dimma upp på min avsats och lägger sig bekvämt kring mina fötter så jag inte kan se dem.

Så tappar jag sakta kontakten med mina fötter och glider ihop i en hög; översköljs sakta av den grå massan och dimman.

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s