Min lösning på eurokrisen

1. England går med i euro. Det är naturligtvis bra om även Sverige och Danmark gör det. Men England är viktigast. De har en stark valuta och säger isf typ: ”Vi går med och satsar på det här även fast vår valuta är stark.” Marknaden blir glad och låter oss investera och fixa.

Tack till England består i att de under fem års tid får betala in mindre till euroobligationerna men får ut lika mycket som de andra. Efter fem år.

2. Alla rimliga länder som vill får gå med i EU. Island om de betalar sina lån. Alla länder i forna Jugoslavien får vara med. Inte Serbien eller Kosovo eller Makedonien (om de n sistnämnda inte snällt byter namn). Turkiet får vänta tills de får ordning på kurder och börjar diskutera Cypern med Grekland. Serbien får gå med när man erkänner Kosovo och fixar med annat.

3. Man inför Euroobligationer. Som de vanliga nationella. De nya länderna som går med får först betala lite högre eu-avgift än de borde i fem år. Efter fem år får de ta del av samma slags cash från obligationerna med schysst ränta. Så de får bara vänta lite.

4. Alla betalar in till räddningsfonden kontinuerligt.

5. De som missköter sig får böter direkt. Och får betala in mer pengar till obligationerna i fem år för att de ska minnas. Efter fem år får de som tack åter samma pengar som de betalat in till euroobligationerna under fem år. Dock ingen schysst ränta utan standardräntan.

6. En gemensam regel om att staten bara får äga ett visst antal procent av olika bolag och sektorer. Sektorer som inte ska ingå är el, bilprovning och annat. Man måste befästa det i parlamenten också dock inte bara inom EU. Men de som röstar emot nationellt får mindre del av euroobligationer.

7. Det bästa för hela EU på mer stort plan är givetvis bort med vetorätten helt och införa USA-liknande parlament. Kanske en president med.

Annonser