Vivil Friendship

Köpte ett trepack av dessa på Lidl.

Mumsar på ett nu.

Det är alltså Vivil Friendship – zitronenmelisse-pastillen som äro zahnfreundlich och kalorienreduziert. Dessutom ohne zucker. Betyder ungefär citronmeliss-pastiller som är bra för tänderna och dessutom kalorireducerade… Och utan socker.

Smakar mycket artificiellt och gott!

”Överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan”

Jag tar med 2 förpackningar på lördagens månsken 4-rave. Jag kan ju bjuda bekanta.

Innehåller sötningsmedel som sorbitol och aspartam, samt ”aromer”, vegetabilisk olja, klumpförebyggande medel, riboflavin och innehåller en fenylalaninkälla.

Wohooo!

Annonser

Körkortslektion Numero Uno

Sådär, nu har jag genomfört körlektion nummer ett. Hej och hå vad det gick. Körde runt i max 35 kilometer i timmen, kändes ju lätt som man rörde sig över 100… Men kan ju säga att jag är nöjd och tyckte det var kul! Det var rätt många moment som man hann med, mycket svänga och styra samt hantera koppling och gas samt broms…

Även lite koll på backspeglar.

Svängarna gick bra mycket lättare till vänster. Har inget med politik att göra dock, jag är vänsterhänt!

Det jag främst fann intressant var dock farten, det kändes verkligen som man var på väg ut i stratosfären.

Något mer var det som var skoj oxå men det har jag glömt.

Tisdag samt torsdag blir det två nya lektioner, yay!

(UPDATE: Just ja. Jag hade en t-shirt mer reklam för jameson whisky på mig. För vi vet ju att alkohol och bilkörning hör ihop.)

Mr Music

Jag var kund hos Mr Music en gång i tiden, i slutet av 90-talet eller så. Man fick någon samlingsskiva och någon extragrej och sedan hoppades de att man inte skulle avsluta sitt medlemskap direkt. Det fungerade så att man fick första paketet gratis (ja porto då) och sedan så rullade det på om man inte sa upp. Jag var väl med en 3 skivor tror jag.

Idag ringde en glad kille från dem och ville göra samma sak igen, dvs skicka ut en gratis-skiva. Jag tackade glatt nej då de enda samlingsskivor jag vill ha innehåller obskyr udda techno och inte direkt topplistemusik. Elektronisk musik enligt Maximum dance (som ju är mr music) innebär antagligen BWO och annat. Intet ont om det, påppar och svänger fint tycker jag. Men man hör de låtarna överallt ändå och SÅ bra är det inte…

Jag tyckte det var lite charmigt att de nästan 10 år senare försöker få med en på tåget igen. De tänker tydligen på sina tidigare kunder…

Dessutom har jag ju jobbat som telefonförsläljare och har nixat mitt nummer. Men som sagt, jag HAR varit kund en gång och då får man ju ringa.

Sött.

Middag

Jag har haft förkylning och feber. I en feberdröm så hade jag för mig att jag hade schnitzlar i frysen, färdiga att steka. Idag har jag aptit och såg fram mot att sätta i mig några sådana. Det visar sig att jag inte hade något att steka direkt från frysen. Det får bli något slags stekt parisare/korv i stället. 😦

Rockweekend – The first experience

18-19 juli så var jag alltså på det första av förhoppningsvis flera Rockweekend i lilla Kilafors. Förut har det funnits Bollnäsfestivalen, men i år blev det alltså Rockweekend med riktigt stora band inom rockens värld.  Alice Cooper, Europe och annat.

För att vara en första festival måste jag säga att det hela var väldigt välorganiserat, planerat och bra utfört! En utmärkt säkerhet, bra scener och mycket folk! Även banden var ju bra även om jag inte förstod en del av dem.

Hoppas på att detta blir ett återkommande arrangemang iaf!

Här följer mina intryck av de olika spelningarna:

Entombed:

Vrål, energi och fullt gung. Spelade rejält hårt och från hela sin karriär och olika genres tydligen. Jag tyckte det svängde på rätt bra. Sångaren hade en bra framtoning och de tog verkligen i för kung och fosterland. Gott mos skulle man kunna säga. Jag förstod mig inte på att det var flera olika sorters metal som spelades, men jag hade kul och fick tag på en del bra foton med tror jag.

Bloodbound:

Hörde väldigt lite. Väldigt neutralt intryck. Mangel liksom. *rycka på axlar*

Mustasch:

De hade hyrt in någon lokal förmåga som förstärkning och var väl som jag hört dem tidigare. Skränigt och dant. Men god instrumentkänsla och även riktigt bra röj i sin genre även om jag inte uppskattar den. Gillade sångarens skäggväxt. Tufft.

Paul Dianno:

Denne man har en gång varit sångare i Iron Maiden men har en -helt- annan stil. Han har rakat huvud, något stor i kroppen och en rent ofantlig energi. Hans sista extranummer var en Ramones-cover, det gillade jag skarpt!

Han hade ett riktigt underhållande band med sig, hans gäng hade en enorm kontakt med publiken och levde verkligen rock n roll-poserna. Stora leenden, gitarrer över huvudet och en hel del skoj utspel. Jag diggade det skarpt. Bra fart, bra musiker och Paul har en egen röst som passar hans musik. Han skulle inte funka i Iron Maidens material under Dickinson dock, inte det minsta… Helt klart värt!

Helloween:

Den absolut näst bästa upplevelsen! Sångaren hade en enorm glädje i sitt framträdande, och var positivt glad och energisk. Full fart och fullt ös och riktigt bra musiker. De körde riktigt tufft och var väldigt underhållande. Sedan kan jag väl tycka att deras material från nya skivan är rätt svagt men vad gör det när de river loss i full karriär med ”I want out”. Wohooo, riktigt bra mos och skoj! Hittade en hel del bra bilder att ta där med. Sedan var det två damer som var i ungefär samma ålder som killarna i bandet som rockade loss rejält, riktigt kul det med så klart. Sångaren bytte till riktigt schysst jacka med sedan.

Sonic Syndicate:

Skrällande skränigt oljud.

Europe:

Ett europe i originaluppsättning! Även John Norum var alltså med. De gjorde ett riktigt proffsigt framträdande och Joey Tempest har en riktigt bra röst fortfarande. Spelglädje, bra instrumenthantering och en hel del hits så klart. Som vanligt ansåg jag att ”superstitious” var bäst, men de körde även riktigt bra med Carrie, Cherokee, Rock the night och avslutade såklart med The final countdown… Även synth på slutet således. Så spelade de låtar från den senaste skivorna med, och gjorde det hela riktigt bra alltså!

Dag två (lördag) innebar:

H.E.A.T:

Såg bara dem kort. De hade fått med sig Peter Stormare på scen av någon outgrundlig anledning och han skrek väl lika bra som de andra… Men att ha ett band som just har avstavningar i namnet med punkter känns lite… äh. Det funkar ju om det är W.A.S.P. eller K.I.S.S. men annars… Nja… Nåja, de lirade väl bra i sin genre…

Babylon Bombs:

Oorganiserat oljud.

”Thin Lizzy”:

Ja, Phil Lynott dog ju 1986 och jag anser att utan honom finns intet Thin Lizzy så… Nåväl. De hade en hyfsat bra sångare och originalmedlemmar och rev av ett bra set. Bra ordning på instrument, fint utarbetat och väl utfört. Avslutade med ”the boys are back in town” givetvis men då var jag på väg bort så.

Alice Cooper:

Wow. Mannen kan absolut sätta upp en riktigt bra show. Helt fantastiskt. Massor med riktigt bra teatraliska effekter, dessutom väl utfört. Även bra ombyten, och superba musiker med sig. Sången satt där den skulle och hela marken bara skakade… Många fastnade i ett ondskefullt hål. Riktigt bra urval musikaliskt med måste jag säga, från tidigt material till låtar från nya skivan. Rev av några lyckade extranummer med, inklusive ”Poison”. Något av det som dök upp: Stora ballonger i olika färger under ”schools out”, sedlar under ”billion dollar babies”, presidentkandidater (folk i mask) under ”elected”. Dök även upp en snara som folk släpade Alice till och genomförde en hängning av honom. Så hade han en liten söt bebis (docka) på scen som visade sig vara rätt skrämmande… Tvångströja på… Slängde runt en kvinnodocka och hade sin dotter dansandes i blodig klänning. En liten flicka som dansade in med, även hon i blodiga kläder…

En helt oerhört välorganiserad spelning helt enkelt. Jag gillar det hela skarpt! Bästa upplevelsen helt klart.

För övrigt var det lite kallt, regnigt och kyligt. Jag har nu en rejäl förkylning på gång så jag lär väl bli rätt gnällig. Ändå hade vi tur, fick ju sova hos farsan och äta mat där och så… Inomhus bara några 100 meter från festivalen är bra grejer.

På bussen hem så var vi tre trötta men glada om hade rockat loss iaf. Samt en del andra besökare och sånt. Wohooo!

Får se vad det blir för band nästa år. 🙂

P.S. När jag kom hem så hade min Type O Negative T-shirt med Bloody Kisses omslaget kommit! Metal.

I wanna rock.

Ja, och snart gör jag ju det bevisligen. Var på Sjökrogen en sväng på onsdagen, dansade loss och kom hem. Har inte sovit något på hela natten… Får bli att sova på bussen, tar sina rediga 5 timmar att åka till Kilafors. 45 minuter matpaus, men kanske kan sova då med… Eller rejält på natten till fredag. Hoppas jag. 9.54 går mitt tåg till Stockholm…

Whiteparty @ Pluto 11/7 2008

Jag verifierar främst för min egen del att jag var där.

Klaas var oxå med, så träffade vi även Hanna med chipsen och kompani med. Wohooo!